Beredelseord i kanalkyrkan 06-10-22

Ge av det du inte har

Gud är inte direkt logisk. Jag menar titta bara på den här texten. Vi har några rika människor med mycket pengar och stort överflöd. Och de har säkert jobbat hårt för att få ihop dem också. Sen har vi den fattiga kvinnan som i princip inte äger ett skvatt. Endast två ynka kopparslantar, några ören. Vi kan vara generösa och säga två av dagens femtioöringar som ju faktiskt är två kopparslantar för oss. Vad får man för det? Om man har tur så får man en gårdagens fralla på ett generöst konditori. Varför hon är fattig vet vi inte men säkerligen är hon offer för olyckliga omständigheter.

Först kommer de rika fram till tempelkistan och ger mycket pengar kanske flera hundra eller uppåt tusen kronor. En gåva som säkerligen ger mat åt åtskilliga fattiga människor och hjälp till de sjuka. Sen kommer en fattig änka som bara genom att hon är änka redan saknar mycket i livet. Hon ger två kopparslantar. Hon ger i princip ingenting. Det räcker knappt till en brödkant till de fattiga.

Det finns mycket som är ologiskt med hela den här berättelsen.
Det första ologiska är att hon skänker pengar överhuvudtaget. Hon behöver väl pengarna lika väl som de andra fattiga.
Det andra ologiska är att hon ger allt. Om hon nu nödvändigtvis måste ge pengar så hade det varit mer logiskt med tanke på hennes ställning att behålla den ena slanten. Då har hon ju gett hälften men ändå haft kvar till sig själv. Det är ju ändå långt över tionde.
Det tredje och kanske mest ologiska är att Jesus säger att hon har gett mer än de andra. De har ju gett flera tusen och hon några futtiga ören. Att hon skulle ha gett mer än de är helt ologiskt om man tänker som en vanlig människa. Men inte om man tänker som, Einstein. Ni vet han med relativitetsteorin. Det ologiska blir logiskt om man tänker relativt. Av allt hon hade gav hon allt men de andra gav en del av det de hade. Så procentuellt sett så gav hon mer. Men i realiteten så gav de andra ändå mer pengar, och hon behöver fortfarande pengarna lika bra som någon annan.

För att vi riktigt ska förstå varför Jesus säger att hon har gett mer måste vi flytta oss ifrån det materiella.
Jag Skulle vilja illustrera detta med en annan liknelse.
Om en ateist Går i kyrkan en enda Söndag på ett år, och en trogen kyrkobesökare går i kyrkan 52 Söndagar på ett år. Vem har då gjort den större bedriften. Jo ateisten.
Det är troligen en mycket större ansträngning och psykisk möda för en ateist att vilja gå på en gudstjänst. Den trogne kyrkobesökaren Gör det, förmodligen med glädje, men ändå lite av vana och utan några större besvär. Men förstå mig rätt. Jag vill inte säga att någon är bättre än den andra men det är svårare för ateisten att gå till kyrkan en enda söndag än för en trogen kristen att gå 52 söndagar på ett år.

Ta vara på dina starka sidor men arbeta på dina svagheter och brister. Om du är bra på att gå i kyrkan varje söndag så är det jättebra då vet du att du inte behöver lägga så mycket av din energi på det. Men arbeta då mer på det du inte är lika bra på.
Och det är nu det ologiska kommer fram på riktigt. Om det är något du saknar så ge mer av det. Om det är något du saknar så ge mer av det. För så tror jag Gud funkar. Saknar du kärlek så ge mer kärlek så ska du se att kärleken inom dig växer. Saknar du vänskap så ge mer vänskap så ska du se att vänskapen växer runt omkring dig. Känner du att du saknar ande, så ge mer av din ande, så ska du se att gränserna för vad du kan göra försvinner längre och längre bort.
Detta är trons kraft. Ju mer du vågar offra av dig själv till Gud desto mer kraft kan Gud ge dig att gå ut att dela Guds kärlek i världen.

Och det ska vi göra nu, vi ska hämta kraft här, i Gudstjänsten och i nattvarden.
Vi ska lämna de bördor som tynger oss och som hindrar oss från att ge av oss själva till Gud.
Jesus sa: ” Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.

Nattvardsgudtjänst 2006-09-17

Under en nattvardsgudtjänst jag hade i September så prövade jag ett annorlunda upplägg. I nattvardsordningen så la jag in tre reflektioner över nattvarden och dess betydelse.
Den första la jag in efter inledningsbön och syndabekännelsen.

Reflektion 1

Vi ska idag fira nattvard. Herrens måltid, Den heliga mässan, Eukaristin, transubstantiationslära, konsubstantiationslära, en åminnelse högtid. Det finns många tankar om nattvarden, om vad som händer och vad den är. Men nattvarden är det den är och det som händer det händer.
Under de senaste två åren har jag brottats mycket med nattvardsfrågan och om teologin runt den. Vilket har sina naturliga skäl. Jag är född in i en Svensk kyrklig miljö, min pappa var då präst. När jag var 6-7 år så blev min pappa baptistpastor, så det är i baptistsamfundet jag är uppväxt i och även med den nattvardssyn som finns där. Sen flyttade jag till Stockholm och började utbilda mig själv till pastor och där skulle jag börja utforma min egen syn i denna fråga. Precis då träffar jag en tjej som läser till präst i Svenska kyrkan som jag sen förlovar mig med. Hon drar med mig till hennes församling där jag spenderar nästan all min kyrkliga tid fram tills nu. Där har jag levt nära en annan nattvardssyn än med den jag växte upp med.
P.g.a. detta har jag haft lite svårt att få klarhet i mina tankar om nattvarden. Men en sak har jag kommit fram till, nattvarden är det den är. Oavsett vilken nattvardsteologi och nattvardssyn jag har eller ni har eller någon annan människa har, så är nattvarden det den är. Det vill säga det Jesus menade att den skulle vara från början när han instiftade den. Det som han vill ska hända i nattvarden det händer oavsett våra olika funderingar om den.
Det är bra att vi brottas med den, kämpar med den och har olika funderingar kring den. Det håller frågan levande. Men vi får inte glömma att nattvarden är det den är.


Efter det här så sjöng vi en psalm och gick sen in i Tillredelsen med instiftelseorden och församlingens svar på dessa. Sen la jag in min andra reflektion

Reflektion 2

Vad kan vi då veta om nattvarden? Vi vet att vi ska fira nattvard. Jesus sa gör detta till minne av mig, Han sa till och med varje gång ni gör detta, gör det till minne av mig. Vi har även nattvardselementen, brödet och vinet. Jesus sa detta är min kropp och mitt blod, det är här den stora tvisten uppstår. Är det symboler eller är det kropp och blod? Jesus talade ofta i liknelser, frågan är om han gjorde det här också, det vet vi inte, det är för oss ett mysterium. Det grekiska ordet mysterion som vårt ord mysterium kommer ifrån betyder hemlighet. Man kan alltså säga, det är för oss en hemlighet.
Jesus sa också detta är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er. Jesus talar om blodet som rinner längs korset, hans blod som han offrade för våra synders skull, för denna världen, för hela skapelsen. Det är ett förbund med oss som gör att när vi delar denna måltid så delar vi den med honom och blir ett med honom. Vi blir ett med Kristus.
Gör detta till minne av mig. Vad är det då vi ska minnas?
Det är inte bara till minne av Jesu död och uppståndelse, vilket inte är så lite bara det, utan det är också hela Jesu undervisning hela hans person allt vad han sa och stod för som vi gör oss påminda om i nattvarden. Vi minns inte bara Jesu offer, vi minns Jesus. Vi minns Jesus.

Efter den andra reflektionen gick vi in i Herrens bön och därefter brödbrytandet och efter det så la jag in min tredje reflektion som mynnar ut i fridshälsningen.

Reflektion 3

Brödet och vinet är nu på något sätt Jesu kropp och blod. Kommer ni ihåg texten som Kerstin läste i början. Den sista versen: en är Gud allas fader han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt. Det låter som treenigheten i mina öron. Och det passar precis in på nattvarden. Nattvarden är det den är oavsett oss, Fadern står över den. Vi blir ett med Kristus i nattvarden, Sonen verkar genom den. Vi blir ett med varandra och får kraft av anden till att gå vidare och vara Kristus för varandra, Anden finns i den. Vi är en enda kropp, Kristi kropp, det är en sak som vi får i nattvarden, Gemenskap med Kristus och med varandra. Vi blir förenade tillsammans med honom i kropp, blod och i tro.
Vi ska nu gå in i Herrens frid tillsammans. Hälsa gärna varandra Guds frid och välkomna varandra till nattvarden. Det kan man göra med en blick, ett leende, ett handslag eller en kram om man så vill. För som Kristus välkomnar dig till nattvarden så kan du välkomna din nästa, vi skall ju vara Kristus för varandra.

Herrens frid vare med er alla.