Tre textreflektioner över Söndagen efter alla helgons dag

Reflektionerna är över alla tre texterna och temat för Söndagen är vårt evighetshopp Tanken var inte från början att jag skulle knyta ihop alla tre texterna men lyckades med det ändå, Gud jobbar på ett mycket finurligt sätt

Reflektion 1 Hez 37:12-14
"profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud :
Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk,
och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar
och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren.
Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land.
Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren"

Hezekiels bok är en profetisk bok, där Herren talar genom sin profet Hezekiel. Och många av de profetiska orden avslutas: “Då skall de inse att jag är Herren” eller “Då skall ni inse att jag är Herren” eller “Då skall de inse vem jag är”.
Det handlar mycket om att Gud, den som heter jag är, vill ge sig till känna för folken. Gud vill att de skall veta vem ‘Jag är’ är.
Det beskrivs på många olika sätt hur folket skall känna igen Gud.
“Jag skall visa min helighet inför folken, för att de skall inse vem jag är”
“Jag skall behandla er, som det anstår mitt namn och inte som era onda gärningar och ert lastbara leverne har gjort er förtjänta av, säger Herren Gud. Då skall ni inse att jag är Herren”
“Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren”
Gud söker sitt folk, människorna, idag lika väl som då tror jag. Jag tror att Gud vill ge sig till känna för oss idag lika mycket som på Hezekiels tid. Gud söker gemenskap med oss, Gud kallar oss. Gud har kallat dig hit idag
Vid den här tiden i texten befann sig Israels folk i fångenskap i Babylonien. Här ger Gud ett löfte och inger hopp i folket att de ska fyllas med Guds ande och bo i sitt eget land, att åter få komma hem. Men texten talar till oss också. När Jesus dog för oss och vi fick del av den helige anden på pingstdagen, så gäller detta löftet oss också. Gud fyller oss med sin ande och ger oss hopp om ett land där vi vet vem Herren är. Där vi vet vem ‘Jag är’

Kommentar 2 Luk. 12:4-7
"Jag säger till er som är mina vänner: låt er inte skrämmas
av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer.
Jag skall tala om för er vem ni skall frukta. Frukta honom som kan döda
och sedan har makt att kasta ner i helvetet. Ja, jag säger er:
honom skall ni frukta. Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar?
Men ingen av dem är glömd av Gud. Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade.
Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar."

Var inte rädda, frukta men var inte rädda. Det låter nästan som en motsägelse. Ordet frukta har idag ofta en ganska negativ klang. Att frukta är nästan som att vara livrädd för något. Men att frukta Gud innebär det att vara rädd för Gud? Att frukta honom som har makt att döda och kasta oss i helvetet innebär det att vara rädd för att Gud gör det om vi inte gör hans vilja?? Gud har den makten. Frukta Gud och älska Gud för att han har den makten. Frukta Gud och älska Gud för att han och ingen annan har den makten. Frukta Gud och älska Gud för att han genom sin son Jesus Kristus vann den makten på korset till vår befrielse. Men var inte rädda. Fem sparvar säljs för två kopparslantar. Två kopparslantar. De är inte värda mycket, de är nästan värda ingenting. Men ingen, ingen av dem är glömd av Gud. Om Gud inte ens glömmer en liten sparv. Skulle då Gud glömma någon enda av oss? Skulle då Gud glömma någon av oss vars antal hårstrå han till och med känner till? Vare sig vi gör Guds vilja eller ej så har Gud räknat våra hårstrån och Gud glömmer inte dess antal. Därför skall inte heller vi glömma att det är Gud och ingen annan som har makten, den Gud som älskar oss var och en så mycket att han har räknat våra hårstrån och mer därtill. Jesus uppmanar oss till att inte vara rädda vi är värda mer än sparvarna och gud har inte glömt dem och inte heller oss. Minns detta och var inte mera rädd.

Kommentar 3 Upp 22: 1-5
"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall,
som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan,
med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukttolv gånger om året
och ger sin skörd varje månad, och trädens blad är läkemedel för folken.
Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden,
och hans tjänareskall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och de skall bära
hans namn på sin panna. Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre
ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren skall lysa över dem.
Och de skall vara kungar i evigheters evighet."


Halleluja!!! Vi skådar Himmelen med kristallklara floder som rinner från lammets tron. Med det underbara livets träd som bär ljuvlig frukt året om, gator av guld, murar av alla slags sköna ädelstenar och portar av de vackraste pärlor. Hur ljuvligt det skall bli att få stämma in i de himmelska tonerna tillsammans med den himmelska härskaran. Vi fick hoppet om det i Hezekiels bok:” Jag skall fylla er med min ande och låta er bo i ert eget land”. Jesus släckte vår rädsla och oro i evangeliet:” Var inte rädda, ni är värda mer än aldrig så många sparvar”. Nu skådar vi det himmelska rike som ligger framför oss, men som redan finns mitt i bland oss. Jesus har sagt att Guds rike finns inom oss
Men det bästa utav allt när vi når det himmelska riket är att vi äntligen får göra det som ingen annan har fått göra.
Genom hela Bibeln möter hela tiden olika människor Gud. Men gud går hela tiden förbi eller står med ryggen mot, ingen får någonsin se Gud sådan han verkligen ser ut, ingen får någonsin skåda Guds ansikte. Men här infrias ett löfte som är ännu äldre än löftet i Hezekiels bok. Ni känner alla till löftet väl, det nämns i nästan alla gudstjänster. Löftet som ges i Herrens välsignelse: “Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och Herren vänder sitt ansikte mot dig”. Vi skall få skåda Herrens ansikte. Vi skall få se Gud sådan han verkligen är, vi får veta vem ‘jag är’ är. Det händer i det landet som vi får hopp om i Hezekiels bok. Jesus släcker vår oro om att mista det i evangelie texten vi läste. Och nu infriar gud sitt löfte. Minns detta varje gång ni får Herrens välsignelse. Löftet om att skåda Herrens härlighet. Påminn gärna varandra då och då och framför allt berätta om detta löfte för de som ännu inte har fått ta emot hoppet om att få se Herren i sin fulla härlighet och strålglans. Amen!

Beredelseord i kanalkyrkan 06-10-22

Ge av det du inte har

Gud är inte direkt logisk. Jag menar titta bara på den här texten. Vi har några rika människor med mycket pengar och stort överflöd. Och de har säkert jobbat hårt för att få ihop dem också. Sen har vi den fattiga kvinnan som i princip inte äger ett skvatt. Endast två ynka kopparslantar, några ören. Vi kan vara generösa och säga två av dagens femtioöringar som ju faktiskt är två kopparslantar för oss. Vad får man för det? Om man har tur så får man en gårdagens fralla på ett generöst konditori. Varför hon är fattig vet vi inte men säkerligen är hon offer för olyckliga omständigheter.

Först kommer de rika fram till tempelkistan och ger mycket pengar kanske flera hundra eller uppåt tusen kronor. En gåva som säkerligen ger mat åt åtskilliga fattiga människor och hjälp till de sjuka. Sen kommer en fattig änka som bara genom att hon är änka redan saknar mycket i livet. Hon ger två kopparslantar. Hon ger i princip ingenting. Det räcker knappt till en brödkant till de fattiga.

Det finns mycket som är ologiskt med hela den här berättelsen.
Det första ologiska är att hon skänker pengar överhuvudtaget. Hon behöver väl pengarna lika väl som de andra fattiga.
Det andra ologiska är att hon ger allt. Om hon nu nödvändigtvis måste ge pengar så hade det varit mer logiskt med tanke på hennes ställning att behålla den ena slanten. Då har hon ju gett hälften men ändå haft kvar till sig själv. Det är ju ändå långt över tionde.
Det tredje och kanske mest ologiska är att Jesus säger att hon har gett mer än de andra. De har ju gett flera tusen och hon några futtiga ören. Att hon skulle ha gett mer än de är helt ologiskt om man tänker som en vanlig människa. Men inte om man tänker som, Einstein. Ni vet han med relativitetsteorin. Det ologiska blir logiskt om man tänker relativt. Av allt hon hade gav hon allt men de andra gav en del av det de hade. Så procentuellt sett så gav hon mer. Men i realiteten så gav de andra ändå mer pengar, och hon behöver fortfarande pengarna lika bra som någon annan.

För att vi riktigt ska förstå varför Jesus säger att hon har gett mer måste vi flytta oss ifrån det materiella.
Jag Skulle vilja illustrera detta med en annan liknelse.
Om en ateist Går i kyrkan en enda Söndag på ett år, och en trogen kyrkobesökare går i kyrkan 52 Söndagar på ett år. Vem har då gjort den större bedriften. Jo ateisten.
Det är troligen en mycket större ansträngning och psykisk möda för en ateist att vilja gå på en gudstjänst. Den trogne kyrkobesökaren Gör det, förmodligen med glädje, men ändå lite av vana och utan några större besvär. Men förstå mig rätt. Jag vill inte säga att någon är bättre än den andra men det är svårare för ateisten att gå till kyrkan en enda söndag än för en trogen kristen att gå 52 söndagar på ett år.

Ta vara på dina starka sidor men arbeta på dina svagheter och brister. Om du är bra på att gå i kyrkan varje söndag så är det jättebra då vet du att du inte behöver lägga så mycket av din energi på det. Men arbeta då mer på det du inte är lika bra på.
Och det är nu det ologiska kommer fram på riktigt. Om det är något du saknar så ge mer av det. Om det är något du saknar så ge mer av det. För så tror jag Gud funkar. Saknar du kärlek så ge mer kärlek så ska du se att kärleken inom dig växer. Saknar du vänskap så ge mer vänskap så ska du se att vänskapen växer runt omkring dig. Känner du att du saknar ande, så ge mer av din ande, så ska du se att gränserna för vad du kan göra försvinner längre och längre bort.
Detta är trons kraft. Ju mer du vågar offra av dig själv till Gud desto mer kraft kan Gud ge dig att gå ut att dela Guds kärlek i världen.

Och det ska vi göra nu, vi ska hämta kraft här, i Gudstjänsten och i nattvarden.
Vi ska lämna de bördor som tynger oss och som hindrar oss från att ge av oss själva till Gud.
Jesus sa: ” Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.

Nattvardsgudtjänst 2006-09-17

Under en nattvardsgudtjänst jag hade i September så prövade jag ett annorlunda upplägg. I nattvardsordningen så la jag in tre reflektioner över nattvarden och dess betydelse.
Den första la jag in efter inledningsbön och syndabekännelsen.

Reflektion 1

Vi ska idag fira nattvard. Herrens måltid, Den heliga mässan, Eukaristin, transubstantiationslära, konsubstantiationslära, en åminnelse högtid. Det finns många tankar om nattvarden, om vad som händer och vad den är. Men nattvarden är det den är och det som händer det händer.
Under de senaste två åren har jag brottats mycket med nattvardsfrågan och om teologin runt den. Vilket har sina naturliga skäl. Jag är född in i en Svensk kyrklig miljö, min pappa var då präst. När jag var 6-7 år så blev min pappa baptistpastor, så det är i baptistsamfundet jag är uppväxt i och även med den nattvardssyn som finns där. Sen flyttade jag till Stockholm och började utbilda mig själv till pastor och där skulle jag börja utforma min egen syn i denna fråga. Precis då träffar jag en tjej som läser till präst i Svenska kyrkan som jag sen förlovar mig med. Hon drar med mig till hennes församling där jag spenderar nästan all min kyrkliga tid fram tills nu. Där har jag levt nära en annan nattvardssyn än med den jag växte upp med.
P.g.a. detta har jag haft lite svårt att få klarhet i mina tankar om nattvarden. Men en sak har jag kommit fram till, nattvarden är det den är. Oavsett vilken nattvardsteologi och nattvardssyn jag har eller ni har eller någon annan människa har, så är nattvarden det den är. Det vill säga det Jesus menade att den skulle vara från början när han instiftade den. Det som han vill ska hända i nattvarden det händer oavsett våra olika funderingar om den.
Det är bra att vi brottas med den, kämpar med den och har olika funderingar kring den. Det håller frågan levande. Men vi får inte glömma att nattvarden är det den är.


Efter det här så sjöng vi en psalm och gick sen in i Tillredelsen med instiftelseorden och församlingens svar på dessa. Sen la jag in min andra reflektion

Reflektion 2

Vad kan vi då veta om nattvarden? Vi vet att vi ska fira nattvard. Jesus sa gör detta till minne av mig, Han sa till och med varje gång ni gör detta, gör det till minne av mig. Vi har även nattvardselementen, brödet och vinet. Jesus sa detta är min kropp och mitt blod, det är här den stora tvisten uppstår. Är det symboler eller är det kropp och blod? Jesus talade ofta i liknelser, frågan är om han gjorde det här också, det vet vi inte, det är för oss ett mysterium. Det grekiska ordet mysterion som vårt ord mysterium kommer ifrån betyder hemlighet. Man kan alltså säga, det är för oss en hemlighet.
Jesus sa också detta är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er. Jesus talar om blodet som rinner längs korset, hans blod som han offrade för våra synders skull, för denna världen, för hela skapelsen. Det är ett förbund med oss som gör att när vi delar denna måltid så delar vi den med honom och blir ett med honom. Vi blir ett med Kristus.
Gör detta till minne av mig. Vad är det då vi ska minnas?
Det är inte bara till minne av Jesu död och uppståndelse, vilket inte är så lite bara det, utan det är också hela Jesu undervisning hela hans person allt vad han sa och stod för som vi gör oss påminda om i nattvarden. Vi minns inte bara Jesu offer, vi minns Jesus. Vi minns Jesus.

Efter den andra reflektionen gick vi in i Herrens bön och därefter brödbrytandet och efter det så la jag in min tredje reflektion som mynnar ut i fridshälsningen.

Reflektion 3

Brödet och vinet är nu på något sätt Jesu kropp och blod. Kommer ni ihåg texten som Kerstin läste i början. Den sista versen: en är Gud allas fader han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt. Det låter som treenigheten i mina öron. Och det passar precis in på nattvarden. Nattvarden är det den är oavsett oss, Fadern står över den. Vi blir ett med Kristus i nattvarden, Sonen verkar genom den. Vi blir ett med varandra och får kraft av anden till att gå vidare och vara Kristus för varandra, Anden finns i den. Vi är en enda kropp, Kristi kropp, det är en sak som vi får i nattvarden, Gemenskap med Kristus och med varandra. Vi blir förenade tillsammans med honom i kropp, blod och i tro.
Vi ska nu gå in i Herrens frid tillsammans. Hälsa gärna varandra Guds frid och välkomna varandra till nattvarden. Det kan man göra med en blick, ett leende, ett handslag eller en kram om man så vill. För som Kristus välkomnar dig till nattvarden så kan du välkomna din nästa, vi skall ju vara Kristus för varandra.

Herrens frid vare med er alla.

Kyrkan en plats också för alla vuxna

När man börjar bli vuxen fylls snart livet med fler och fler saker. Ju längre man kommer in i vuxenlivet desto stressigare verkar det bli. Jobbet blir viktigare eftersom man kanske har fler att försörja än bara sig själv, ekonomin måste planeras noga så pengarna räcker till. Kanske man har barn som ska iväg på olika aktiviteter eller andras barn som man ansvarar för ibland. Livet verkar bli mer och mer stressigt och tiden verkar helt enkelt inte räcka till.Och sen kommer den här dagen. Söndagen, då man oftast är ledig, ifrån jobbet i alla fall, det andra finns fortfarande kvar. Huset ska skötas om, bilen ska tvättas, gräsmattan ska klippas, och dessutom ska man gärna hinna med kyrkan.

Glöm inte bort att vila. Till och med Gud vilade. På den sjunde dagen vilade Gud. Det är ju faktiskt därför vi oftast inte jobbar på söndagen. Men varför vilade Gud. Behöver Gud i sin allsmäktighet verkligen vila. Kanske, kanske inte. Kanske en av anledningarna till att Gud vilade var att han nu hade skapat människan. Oss till att vara hans redskap, hans händer, armar, fötter, ben, fingrar, tår, hjärna och hans hjärta. Du är skapad för att vara hans redskap. Du är skapad för att användas. Men om man ska hinna med det tillsammans med allt det andra, så behöver man kraft, man behöver vila. Därför välsignade Gud den sjunde dagen, så att den blev helig. Använd därför den dagen till din vilodag, använd därför kyrkan och gudstjänsten till din viloplats där du kan vila och hämta kraft så att du kan gå ut och vara Guds arm heller hand i världen en dag i taget.

Den rätta vägen?

Tankar inför en terminsstart.

Sommaren börjar gå mot sitt slut, dock finns det några dagar kvar med sol och värme men nu när semestern är slut och terminen börjar är det ett säkert tecken på att hösten nalkas. Med sig har terminsstarten ofta något nytt. Man kanske börjar ett nytt jobb, en skola eller någon förändring i sitt jobb. Kanske står man inför ett val om hur ens liv ska se ut under den närmaste framtiden, eller så har man under sommaren redan fattat ett beslut om framtiden. Nu sitter man där och funderar på om man har fattat rätt beslut eller om vilken väg som är rätt att gå. Har jag valt rätt jobb eller rätt skola? Har jag valt den väg Gud vill att jag skall gå?

I början av sommaren stod jag inför ett val, skulle jag flytta till Sandviken och jobba där som praktikant eller fortsätta plugga? Vill Gud att jag skall vara där under det kommande året? Det var många turer fram och tillbaka, och jag funderade om vilken väg som var rätt att gå. Nu är jag här och har precis börjat jobba och är spänd och nyfiken på vad som skall hända under det kommande året. Men fortfarande kan ju tankarna komma om man är på rätt plats, var det hit Gud ville mig?

När man står inför ett viktigt beslut eller har fundersamma tankar på om man har valt rätt i livet. Då har jag ett litet tips som jag brukar använda. Sätt dig ner i en mysig fåtölj och se tillbaka på ditt liv. Då kan du upptäcka att de val du gjort oftast har varit det rätta valet. Du är där du är nu på grund av de val du gjort. Du kan upptäcka hur Gud leder dig och har lett dig genom livet, och hjälpt dig att fatta rätt beslut även om det kändes som om du var ensam om ditt val så var Gud med dig.

Lita därför på att Herren Gud alltid står vid din sida och leder dig i livet. Var inte rädd för om du gick rätt väg i livet utan fortsätt på din väg och låt Herren leda dig framåt och tillsammans med dig göra din väg till Guds väg. Använd dig av din egen historia för att se framåt mot ett nytt år med nya spännande erfarenheter.

”Fördjupa dig i dåtiden, så förstår du nutiden, och får veta en del om framtiden”

”Framtiden ser man inte, däremot det förflutna. Det är märkligt, för vi har ju inte ögon i nacken”
Eugéne Ionesco