Nattvardsgudtjänst 2006-09-17

Under en nattvardsgudtjänst jag hade i September så prövade jag ett annorlunda upplägg. I nattvardsordningen så la jag in tre reflektioner över nattvarden och dess betydelse.
Den första la jag in efter inledningsbön och syndabekännelsen.

Reflektion 1

Vi ska idag fira nattvard. Herrens måltid, Den heliga mässan, Eukaristin, transubstantiationslära, konsubstantiationslära, en åminnelse högtid. Det finns många tankar om nattvarden, om vad som händer och vad den är. Men nattvarden är det den är och det som händer det händer.
Under de senaste två åren har jag brottats mycket med nattvardsfrågan och om teologin runt den. Vilket har sina naturliga skäl. Jag är född in i en Svensk kyrklig miljö, min pappa var då präst. När jag var 6-7 år så blev min pappa baptistpastor, så det är i baptistsamfundet jag är uppväxt i och även med den nattvardssyn som finns där. Sen flyttade jag till Stockholm och började utbilda mig själv till pastor och där skulle jag börja utforma min egen syn i denna fråga. Precis då träffar jag en tjej som läser till präst i Svenska kyrkan som jag sen förlovar mig med. Hon drar med mig till hennes församling där jag spenderar nästan all min kyrkliga tid fram tills nu. Där har jag levt nära en annan nattvardssyn än med den jag växte upp med.
P.g.a. detta har jag haft lite svårt att få klarhet i mina tankar om nattvarden. Men en sak har jag kommit fram till, nattvarden är det den är. Oavsett vilken nattvardsteologi och nattvardssyn jag har eller ni har eller någon annan människa har, så är nattvarden det den är. Det vill säga det Jesus menade att den skulle vara från början när han instiftade den. Det som han vill ska hända i nattvarden det händer oavsett våra olika funderingar om den.
Det är bra att vi brottas med den, kämpar med den och har olika funderingar kring den. Det håller frågan levande. Men vi får inte glömma att nattvarden är det den är.


Efter det här så sjöng vi en psalm och gick sen in i Tillredelsen med instiftelseorden och församlingens svar på dessa. Sen la jag in min andra reflektion

Reflektion 2

Vad kan vi då veta om nattvarden? Vi vet att vi ska fira nattvard. Jesus sa gör detta till minne av mig, Han sa till och med varje gång ni gör detta, gör det till minne av mig. Vi har även nattvardselementen, brödet och vinet. Jesus sa detta är min kropp och mitt blod, det är här den stora tvisten uppstår. Är det symboler eller är det kropp och blod? Jesus talade ofta i liknelser, frågan är om han gjorde det här också, det vet vi inte, det är för oss ett mysterium. Det grekiska ordet mysterion som vårt ord mysterium kommer ifrån betyder hemlighet. Man kan alltså säga, det är för oss en hemlighet.
Jesus sa också detta är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er. Jesus talar om blodet som rinner längs korset, hans blod som han offrade för våra synders skull, för denna världen, för hela skapelsen. Det är ett förbund med oss som gör att när vi delar denna måltid så delar vi den med honom och blir ett med honom. Vi blir ett med Kristus.
Gör detta till minne av mig. Vad är det då vi ska minnas?
Det är inte bara till minne av Jesu död och uppståndelse, vilket inte är så lite bara det, utan det är också hela Jesu undervisning hela hans person allt vad han sa och stod för som vi gör oss påminda om i nattvarden. Vi minns inte bara Jesu offer, vi minns Jesus. Vi minns Jesus.

Efter den andra reflektionen gick vi in i Herrens bön och därefter brödbrytandet och efter det så la jag in min tredje reflektion som mynnar ut i fridshälsningen.

Reflektion 3

Brödet och vinet är nu på något sätt Jesu kropp och blod. Kommer ni ihåg texten som Kerstin läste i början. Den sista versen: en är Gud allas fader han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt. Det låter som treenigheten i mina öron. Och det passar precis in på nattvarden. Nattvarden är det den är oavsett oss, Fadern står över den. Vi blir ett med Kristus i nattvarden, Sonen verkar genom den. Vi blir ett med varandra och får kraft av anden till att gå vidare och vara Kristus för varandra, Anden finns i den. Vi är en enda kropp, Kristi kropp, det är en sak som vi får i nattvarden, Gemenskap med Kristus och med varandra. Vi blir förenade tillsammans med honom i kropp, blod och i tro.
Vi ska nu gå in i Herrens frid tillsammans. Hälsa gärna varandra Guds frid och välkomna varandra till nattvarden. Det kan man göra med en blick, ett leende, ett handslag eller en kram om man så vill. För som Kristus välkomnar dig till nattvarden så kan du välkomna din nästa, vi skall ju vara Kristus för varandra.

Herrens frid vare med er alla.